Utsättning av fasaner – den kompletta guiden till utsättning, voljär, utfodring och skötsel

Utsättning av fasaner är en fast del av viltvården på många svenska jaktmarker. Men en god fasanutsättning handlar om mycket mer än att köpa en flock sex veckor gamla fasaner och släppa ut dem i skogen.

Om fåglarna ska trivas, stanna på reviret och utvecklas till starka och välfungerande fåglar, krävs planering långt före själva utsättningsdagen. Utsättningsplatsen ska vara klar, det ska finnas tillgång till foder och rent vatten, fåglarna ska kunna hitta skydd och nattvila, och löpande tillsyn ska utföras.

Samtidigt är fasanutsättning reglerad, och den väcker både djurvälfärdsmässiga och naturförvaltningsmässiga frågor. I denna guide går vi igenom de viktigaste förhållandena från planeringen börjar, till dess att fasanerna har blivit en integrerad del av reviret.

Varför sätter man ut fasaner?

Fasanen har varit en del av den danska jaktkulturen i flera hundra år och sätts idag ut i betydande omfattning för jaktändamål.

Syftet med utsättningen är typiskt att skapa eller komplettera en jaktbar grund på reviret. Men fasanutsättning bör inte stå ensam. De bästa resultaten uppnås när utsättningen ingår i en bredare viltvård, där man samtidigt arbetar med bland annat skydd, föda, remiser, viltåkrar och andra biotopförbättringar.

En god utsättning ska därför betraktas som en process – inte som en enskild händelse.

Fåglarnas kvalitet betyder självklart något, men även bra fasaner klarar sig dåligt om de släpps ut på ett revir som inte är förberett för dem.

Känn reglerna innan du börjar

Fasanutsättning är reglerad i Danmark, och det är viktigt att undersöka gällande regler innan man beställer fåglarna.

Reglerna omfattar bland annat:

• hur många fasaner som får sättas ut,

• var och när de får sättas ut,

• krav på biotop-plan vid mer omfattande utsättningar,

• eventuella krav på utbildning eller kurs,

• rapportering av utsättningen,

• samt regler om uppfödning och djurvälfärd.

Reglerna ändras från tid till annan, och du bör därför alltid kontrollera den aktuella förordningen och myndigheternas vägledning innan årets utsättning planeras.

En praktisk tumregel är: Få juridiken på plats först – och beställ sedan fåglarna.

Planera baklänges från den första fasanjakten

Tidpunkten för utsättningen bör inte väljas slumpmässigt.

Många sätter ut fasanerna som cirka sex veckor gamla fåglar. Därefter ska de ha tid att växa, utveckla fjäderdräkt, lära känna reviret och gradvis bli mer självständiga.

Därför är det klokt att planera utsättningen baklänges från den förväntade första fasanjakten.

Om man exempelvis önskar att fåglarna ska vara cirka 20 veckor gamla vid den första jakten, ska sex veckor gamla fåglar sättas ut ungefär 14 veckor tidigare.

Det innebär samtidigt att planeringen av utsättningsplats, foder, vatten och övrig viltvård ska börja ännu tidigare.

Köp fasanerna från en seriös uppfödare

Den billigaste fasanen är inte nödvändigtvis den billigaste lösningen.

Om fåglarna är svaga, sjuka, stressade eller dåligt präglade när de anländer, kan konsekvensen vara hög dödlighet och fåglar som snabbt lämnar reviret.

Välj därför en uppfödare med gott rykte och fråga bland annat om:

• fåglarnas ålder,

• hälsostatus,

• vaccinations- och sjukdomshistorik,

• vilket foder fåglarna är vana vid,

• hur de har fötts upp,

• och hur transporten går till.

Det är en fördel om fåglarna redan under uppfödningen har utsatts för förhållanden som i någon mån liknar den miljö de senare ska leva i.

Målet bör vara kärnfriska, aktiva och hanterbara fåglar som har de bästa möjliga förutsättningarna för övergången från uppfödning till livet på reviret.

Utsättningsplatsen ska vara klar innan fåglarna anländer

Ett av de klassiska misstagen är att först färdigställa utsättningsplatsen när fåglarna står i transportburarna.

Allt bör vara klart på förhand.

När fåglarna anländer ska det redan finnas:

• fungerande inhägnad,

• foder,

• vatten,

• skydd,

• nattplatser,

• torra områden,

• lä,

• solfläckar,

• och säkra passager in och ut ur utsättningsområdet.

Det är samtidigt en god idé att gå igenom hela platsen omedelbart före utsättningen. En voljär som var fri från problem tre veckor tidigare kan under tiden ha fått besök av råttor, räv eller andra rovdjur.

Den engelska voljären

En vanlig metod vid utsättning av fasaner är den så kallade engelska voljären.

Här etableras ett större inhägnat område i en lämplig bit natur – typiskt med buskar, träd och annan vegetation – där fåglarna kan orientera sig och gradvis röra sig mellan utsättningsplatsen och det omgivande reviret.

Poängen är inte bara att hålla fåglarna inne.

En bra voljär ska snarare fungera som deras första trygga bas på reviret.

De ska förknippa området med:

• säkerhet,

• föda,

• vatten,

• skydd,

• vila,

• och nattplats.

När de senare rör sig längre bort ska de ha en anledning att återvända.

Vad bör finnas i voljären?

En välutformad utsättningsplats bör bland annat innehålla:

Nattplatser

Fasanerna ska kunna komma upp från marken på natten. Träd med lämpliga grenar är därför värdefulla. Nattplatserna bör helst vara placerade inne i området och inte alldeles intill stängslet.

Buskar och tät vegetation

Fåglarna ska snabbt kunna ta skydd. Tät vegetation skyddar både mot väder och vind och minskar oro från rovfåglar.

Sol och lä

Fasaner söker gärna varma, torra områden. Därför bör det finnas flera platser med sol, samtidigt som fåglarna kan få lä.

Möjlighet till dammbad

Fasaner dammbadar som en naturlig del av sin fjäderskötsel. Torra jordpartier är därför en fördel.

Foderplatser

Fodret ska placeras så att fåglarna känner sig trygga, men samtidigt uppmuntras till naturlig födosökning.

Rent vatten

Det ska konstant finnas tillgång till färskt vatten, och vattningsutrustningen ska hållas ren.

Krävsten eller småsten

Fasaner har inga tänder och är beroende av små stenar i krävan för att bearbeta födan. På jordmån där detta inte naturligt finns tillgängligt bör man vara särskilt uppmärksam på att erbjuda lämpligt material.

Placeringen betyder mycket

En fin voljär på fel plats är fortfarande en dålig utsättningsplats.

Välj ett lugnt område med naturligt skydd och goda förbindelser till resten av reviret.

Undvik exempelvis att placera utsättningsplatsen alldeles intill:

• mycket använda skogsvägar,

• områden med betydande mänsklig aktivitet,

• öppna ytor utan täckning,

• eller platser där fåglarna omedelbart pressas ut i en olämplig terräng.

Tänk samtidigt framåt.

När fåglarna börjar sprida sig, vart ska de då röra sig?

Idealt bör det finnas naturliga ledlinjer i landskapet – exempelvis levande häckar, remiser, breda markkanter, småskogar och viltåkrar – som gör det attraktivt för fåglarna att röra sig runt på just ditt revir.

Kontrollera för rovdjur innan utsättningen

Predation är en naturlig del av livet i naturen, men nyutsatta fasaner kan vara särskilt sårbara.

Gå därför igenom utsättningsområdet omedelbart före fåglarnas ankomst.

Se bland annat efter:

• rävgravar,

• håligheter under trädrötter,

• sten- och risrövar,

• vedstaplar,

• ihåliga träd,

• gamla bon,

• hål i marken,

• samt tecken på råttor.

Det är inte nödvändigtvis antalet fåglar som tas av ett rovdjur som är det största problemet. Upprepad oro kan få resten av flocken att lämna en annars bra utsättningsplats.

God täckning är därför minst lika viktig som själva inhägnaden.

Själva utsättningsdagen

Välj om möjligt en dag med lugnt och bra väder.

Det är en fördel att släppa ut fåglarna på morgonen eller förmiddagen, så att de får många ljusa timmar att undersöka sin nya omgivning innan mörkret faller på.

Undvik att jaga ut fåglarna ur transportburarna.

Placera istället burarna lugnt och gärna under vegetation, och låt fåglarna gå ut i sin egen takt.

Ju mindre dramatisk övergången från transport till utsättningsplats blir, desto bättre.

De första timmarna handlar först och främst om lugn.

Utfodring efter utsättningen

Sex veckor gamla fasaner är långt ifrån fullt utvecklade och är fortfarande beroende av ett lämpligt foder.

Fråga därför uppfödaren vilket foder fåglarna har fått omedelbart före leveransen, och undvik onödigt plötsliga foderbyten.

I början är målet inte bara att göra fåglarna mätta.

Fodret ska också hjälpa till att hålla dem knutna till utsättningsområdet.

Efter hand kan utfodringen spridas längre ut på reviret och användas aktivt för att styra fåglarnas rörelser mot bra uppehållsområden.

Fasaner spenderar naturligt en stor del av dagen med födosökning. Därför kan spridning av en del av fodret i vegetationen bidra till att aktivera fåglarna i stället för att samla all föda på ett ställe.

Samtidigt bör man vara uppmärksam på hygienen kring foderplatserna. Stora koncentrationer av fåglar och foder kan också locka till sig råttor och andra djur och kan potentiellt öka risken för smitta.

Vatten är åtminstone lika viktigt

Fåglarna ska alltid ha lätt tillgång till rent och färskt vatten.

Särskilt omkring utsättningen och i varmt sommarväder kan brist på vatten snabbt bli ett allvarligt problem.

Vattenautomater och behållare ska därför:

• kontrolleras dagligen,

• hållas rena,

• placeras lämpligt,

• och vara tillgängliga för alla fåglar.

På större utsättningsplatser kan flera vattningsställen vara en fördel, så att fåglarna inte koncentreras onödigt mycket kring en punkt.

Den dagliga skötseln kan inte hoppas över

Fasanutsättning är inget deltidsprojekt de första veckorna.

Fåglarna ska ses över dagligen.

Kontrollen bör bland annat omfatta:

• om det finns tillräckligt med foder,

• om vattnet är rent och tillgängligt,

• om fåglarna verkar aktiva och friska,

• om det finns döda eller sjuka fåglar,

• om stängslet är intakt,

• om det finns tecken på rovdjur,

• och om fåglarna använder utsättningsplatsen som förväntat.

Det är ofta en fördel att samma person ansvarar för den dagliga skötseln. Fåglarna vänjer sig vid rutinen, och personen lär sig snabbt att upptäcka om beteendet ändras.

En förändring i fåglarnas beteende kan vara det första tecknet på att något är fel.

Tänk på hela reviret – inte bara voljären

En fasanutsättning lyckas inte enbart tack vare en bra voljär.

Allteftersom fåglarna blir äldre rör de sig längre bort. Reviret runt utsättningsplatsen blir därför avgörande.

Ett bra fasanrevir erbjuder en mosaik av:

• tät täckning,

• öppna födosökningsområden,

• lä,

• remiser,

• levande häckar,

• viltåkrar,

• gräs- och örtvegetation,

• och säkra förbindelser mellan områdena.

Viltåkrar kan ha flera funktioner. De kan fungera som födokälla, skydd, ledlinje genom landskapet och uppehållsområde.

Tänk inte bara på hur viltåkern ser ut i juli. Det är särskilt intressant vilken täckning den ger i oktober, november, december och genom vintern.

Djurvälfärd och naturhänsyn

God fasanutsättning handlar inte bara om antalet fåglar på jaktdagen.

Djurvälfärden ska vara i ordning genom hela förloppet.

Det är värt att komma ihåg att utsatta fasaner går från en kontrollerad uppfödningsmiljö till ett liv som fritt levande fåglar. Övergången är betydande, och dödligheten bland utsatta fåglar kan vara hög.

Därför är:

• friska fåglar,

• goda utsättningsförhållanden,

• korrekt utfodring,

• rent vatten,

• skydd,

• sjukdomsförebyggande,

• och löpande tillsyn

inte bara element som förbättrar jakten. De är centrala för en ansvarsfull utsättning.

Man bör samtidigt vara försiktig med att framställa fasanutsättning som entydigt positiv för biologisk mångfald. Utsättning i stor omfattning kan påverka det omgivande ekosystemet, bland annat genom höga lokala fågeltätheter, foderplatser, sjukdomsrisk och påverkan på andra arter.

Viltvård och biotopförbättringar kan vara fördelaktigt, men utsättning och naturvård är inte nödvändigtvis samma sak.

En lyckad fasanutsättning börjar långt innan fåglarna anländer

Den viktigaste lärdomen är kanske att kvaliteten på årets fasanutsättning i hög grad avgörs innan den första transportburen öppnas.

Har du valt bra fåglar?

Är utsättningsplatsen klar?

Finns det skydd?

Finns det vatten?

Finns det bra nattplatser?

Är reviret förberett?

Har du tid för den dagliga skötseln?

Och har du koll på reglerna?

Om svaret är ja, har fåglarna betydligt bättre förutsättningar att komma igång bra.

En ansvarsfullt genomförd fasanutsättning kräver arbete – men arbetet bör just vara en del av viltvården. Målet bör inte bara vara att ha många fåglar på reviret, utan att skapa förhållanden där de utsatta fasanerna kan leva så naturligt och hälsosamt som möjligt fram till jaktsäsongen.